ivegotnothingtosay

Alla stolta medlemmar av före detta Nv(1-2-3)B borde veta vad empirism är, annars kommer en SO-praktikant(som troligvis är en medelmåtta lärare någonstans vid detta laget och fikar alldeles för mycket) att bli ledsen i ögat. Vad rubriken egentligen gäller får ni klura ut när ni läst inlägget.

Jag vet att klockan är på tok för tidigt för att blogga på en fredag, men som till alla saker jag gör finns det en förklaring (dom är inte alltid helt sanna och ibland till 99% improviserade i sista stund men ändå). Anledningen till mitt något tidiga infall av skriveri-sjuka är att jag är trött. Jag har nu varit vaken i arton timmar och tjugo minuter, det känns på nåt vis. Symptomen är bla: Man tänker snabbare(vilket inte betyder att det är snabbt) än man hinner följa  sin tankegång, man ser ut som sylvester stallone(tror man själv iaf, har ingen som kan konfirmera), man kan titta fem minuter på saker innan man inser att man höll på med något vettigare samt att man inte är helt säker på var väggen slutar och taket börjar, eller vad ett tak ens är för den delen.

Jag hade kunnat vara på fest ikväll, det är jag glad att jag inte är. Jag hade i mitt nuvarande skick, adderat med lagom mängd alkohol troligtvis fått använda både händer och fötter för att ta mig fram och ändå behöva hjälp av minst fyra personer som bar upp mig i dom.

Dagen har i alla fall varit trevlig, den påbörjades klockan 04.50. Första timmarna ägnades åt jobb, och resterande fram till c.a klockan två åt labrapporterande. Sedan bar det av till Fredmans runt klockan tre för lite öl och socialiserande. Efter någon stund utspelade sig följande scenario.

Jag och Jonas hade kommit in i en livlig diskussion om parafinet i ett värmeljus kunde spontanantända ifall lågan stod nära kanten. Då det väldigt lämpligt nog fanns just sådana på bordet och vi ville hindra diskussionen från att gå över i handgemäng bestämde vi oss för att pröva denna teori. Vi placerade lågan på det närmsta ljuset så nära dess kant som möjligt och väntade. Just vänta är dock ganska tråkigt som säkert många vet, så vi bestämde oss för att skynda på det lite, varpå vi lade till en veke från ett annat ljus och gjorde ytterligare en av en servett.

Efter en något för lång tid tog så tillslut hela vätskeytan eld och ljuset brann mycket trevligt, då påpekade jag fakta att det även fanns fall där glashållaren till ljuset hade spruckit. Jonas ansåg att våran inte löpte någon fara då glaset i den borde va tjockt nog att kunna stå emot ett mindre kärnvapenkrig. När ljuset nästan brunnit ut bestämde jag mig för att flytta lite på det. Följande slutsats kan man dra av effekterna från detta.

Kärnvapenkrig är mindre än man tror. Ljusbehållaren sprack på ett mycket tillfredställande vis. Varpå jag blåste ut ljuset och halva lokalen fylldes av en väldigt trevlig parafin-dimma. Hela försöket var faktist enastående trevligt och det bör nämnas att hela stället även var packat med folk och experimentet pågick öppet, folk skrattade till och med när glaset krasade. På något vis verkade inte personalen se vad vi höll på med trots att de gick förbi c.a 10 ggr och detta var en liten besvikelse, då vi kom därifrån utan polisanmälan för uppsåt till mordbrand eller dylikt häftigt hot. Men nästa gång kanske.

Resten av dagen har vart chill.

Nu ska jag försöka falla i dvala till det muntra ljudet av överfulla studenter som skriker utifrån. Men först ska jag prata med Sarah <3

sov så gott, baconflott