ivegotnothingtosay

*VARNING* - följande inlägg inehåller mer allvar och mindre humor än vad som är rekommenderat på en daglig basis. Känsliga läsare varnas och en rekommenderad åldersgräns på 15 år bör följas.

Först och främst skulle jag vilja be om ursäkt. Jag är extremt dålig på att höra av mig, finns så många jag egentligen skulle vilja prata med så mkt oftare än jag gör, några exempel: Michel, Ullis, Viktor, Anders, Jocke, Mamma, Pappa, Pontus, Madde, Johan, snygg-Erik, Idalis, Pierre, Jonna, Benny, Nisse, Mormor, Morfar, Farmor, Gustaf  osv osv (inbördes ordning är utan betydelse).. Jag är bara en sån person som sällan lyfter telefonen och ringer.. tyvärr. Men ni ska veta att jag skänker er alla en tanke mellan varven.

Saknar älgar speciellt, och min lille broder! Konstigt på något vis ändå att man fortfarande kan få hemlängtan ibland, trots att man är 21 långa år gammal och har bott hemifrån i ett och ett halvt. Jag saknar galenhet, vilda påhitt! Som att cykla allt man kan in i snödrivor, elda upp halva samhällen eller åka bil utan att någon kör. Jag saknar roadtrips och båtturer....

Men främst är jag tacksam för alla roliga minnen som jag faktiskt har redan, dom får en alltid på bra humör om man har de tungt eller det regnar lundaregn (rakt i sidled). Jag hoppas bara innerligt att det roliga inte slutar någon gång, att man inte blir vuxen för att lära sig vara nöjd med att ha tråkigt.

Ne, nu får det vara nog med filosoferande! jag ska forsätta prata med michel (gött tätt og mannen), hoppas sarah skriver snart med <3

Har tänkt kompensera med ett roligare inlägg ikväll, bara så ni vet!

puss på alla denna gången!

lev väl och frodas