ivegotnothingtosay

Tjaaa, vad ska man säga om dagen? Den gjorde ett tappert försök att vara helt normal, men den lyckades ändå inte riktigt i slutändan.

Normalt var: Jag försov mig nästan men inte riktigt (Sarah min hjältinna räddade mig <3), den akademiska världen bestämde sig åter igen för att trampa lite på mig och inte ge mig 2 extra poäng så jag kunde få en vacker 5:a och mitt rum har hållit sin tradition av att stöka ner sig själv.

Inte fullt lika normalt var: Maten jag lagade igår smakade fortfarande bra idag, jag gymade(en aktivitet som inte utförts på iaf 6 månader men nu ska tas tag i igen) samt att jag vid rakningen högg mig själv och sargade mig illa.

nedan följer en komponerad hedersbetygelse till min numera något ledsna näsa, jag hoppas det värmer den del som försvann att veta att den är djupt......

Saknad
Jag saknar en bit av min näsa.
Den biten lärde mig lärde mig läsa,
den hade växt sig stor och grann.
Så sorgligt att den försvann.
Jag saknar den redan nu,
min näsa är i tu.
Jag saknar en bit av min näsa.

Kvällen har ägnats åt den bästa hobby jag haft sen jag (fortfarande enligt min teori av en ren olyckshändelse) föddes. Nämligen Sarah :D. Ska dit o hälsa på i helgen o det kommer bli lajbans ska ni veta!

får bli kort och koncist idag, mer orkas inte, jag har sovit på tok för dåligt och känner redan träningsvärken komma smygandes med sin 20 kilo-tons mega-hammare.

sov sött och se till att vakna! jag känner på mig att det kommer va sol imorgon!

puss o peace på er!