Lekandes i livets hage
Tjaaa, vad ska man säga om dagen? Den gjorde ett tappert försök att vara helt normal, men den lyckades ändå inte riktigt i slutändan.
Normalt var: Jag försov mig nästan men inte riktigt (Sarah min hjältinna räddade mig <3), den akademiska världen bestämde sig åter igen för att trampa lite på mig och inte ge mig 2 extra poäng så jag kunde få en vacker 5:a och mitt rum har hållit sin tradition av att stöka ner sig själv.
Inte fullt lika normalt var: Maten jag lagade igår smakade fortfarande bra idag, jag gymade(en aktivitet som inte utförts på iaf 6 månader men nu ska tas tag i igen) samt att jag vid rakningen högg mig själv och sargade mig illa.
nedan följer en komponerad hedersbetygelse till min numera något ledsna näsa, jag hoppas det värmer den del som försvann att veta att den är djupt......
Saknad
Jag saknar en bit av min näsa.
Den biten lärde mig lärde mig läsa,
den hade växt sig stor och grann.
Så sorgligt att den försvann.
Jag saknar den redan nu,
min näsa är i tu.
Jag saknar en bit av min näsa.
Kvällen har ägnats åt den bästa hobby jag haft sen jag (fortfarande enligt min teori av en ren olyckshändelse) föddes. Nämligen Sarah :D. Ska dit o hälsa på i helgen o det kommer bli lajbans ska ni veta!
får bli kort och koncist idag, mer orkas inte, jag har sovit på tok för dåligt och känner redan träningsvärken komma smygandes med sin 20 kilo-tons mega-hammare.
sov sött och se till att vakna! jag känner på mig att det kommer va sol imorgon!
puss o peace på er!
Normalt var: Jag försov mig nästan men inte riktigt (Sarah min hjältinna räddade mig <3), den akademiska världen bestämde sig åter igen för att trampa lite på mig och inte ge mig 2 extra poäng så jag kunde få en vacker 5:a och mitt rum har hållit sin tradition av att stöka ner sig själv.
Inte fullt lika normalt var: Maten jag lagade igår smakade fortfarande bra idag, jag gymade(en aktivitet som inte utförts på iaf 6 månader men nu ska tas tag i igen) samt att jag vid rakningen högg mig själv och sargade mig illa.
nedan följer en komponerad hedersbetygelse till min numera något ledsna näsa, jag hoppas det värmer den del som försvann att veta att den är djupt......
Saknad
Jag saknar en bit av min näsa.
Den biten lärde mig lärde mig läsa,
den hade växt sig stor och grann.
Så sorgligt att den försvann.
Jag saknar den redan nu,
min näsa är i tu.
Jag saknar en bit av min näsa.
Kvällen har ägnats åt den bästa hobby jag haft sen jag (fortfarande enligt min teori av en ren olyckshändelse) föddes. Nämligen Sarah :D. Ska dit o hälsa på i helgen o det kommer bli lajbans ska ni veta!
får bli kort och koncist idag, mer orkas inte, jag har sovit på tok för dåligt och känner redan träningsvärken komma smygandes med sin 20 kilo-tons mega-hammare.
sov sött och se till att vakna! jag känner på mig att det kommer va sol imorgon!
puss o peace på er!
En man utan stolthet
Jag tappade den, precis nu faktiskt. Mitt första blogginlägg, som jag vildsint och frenetiskt hävdat aldrig skulle lysa upp cyberrymden sitter nu faktiskt här och tindrar mot mig.
Men till mitt försvar kan jag ju säga att jag inte hade träffat sarah<3 när jag bestämt hävdade att ordet blogg inte hörde hemma på min dator eller i mina tankar, eftersom jag nu läser hennes har jag redan gått halvvägs och då kan jag lika gärna slänga upp en själv. Helt frivilligt kanske det inte va, men vad är det egentligen ;)
Egentligen skulle man kanske skriva något om sig själv också, men jag har räknat lite på det där, mina resultat är:
1. Chansen för att någon jag inte känner skulle hitta in på den här bloggen är ungefär 0.312%, per vecka
2. Sannolikheten att de skulle ha hamnat fel och omedelbart märker detta är 99.3%
3. Möjligheten att de sen ändå på något vis hinner mer än ett par rader utan att falla i den djupa dvala som jag själv nu döpt till "blogg-koma" (Fenomenet skapades faktiskt i samma stund som jag skaffade blogg) är ungefär noll, följt av en punkt och 13 nollor med en stackars etta släpande på slutet.
Slutsatsen av detta gedigna forskningsarbete är alltså: Om uppskattningsvis 1 500 000 år när någon jag inte redan känner kommit såhär långt och börjar undra, känn dig fri att fråga.
Mer bloggande följer kanske, men inte nödvändigtvis imorgon. Glöm inte att första inlägget alltid är det sämsta innan ni dömer mig!
Jag saknar Sarah! Så nu ska jag dunka huvudet i väggen tills tillräckligt många hjärnceller har gett upp kampen och jag kan somna!
puss o sånt, ni vet vad jag menar
Men till mitt försvar kan jag ju säga att jag inte hade träffat sarah<3 när jag bestämt hävdade att ordet blogg inte hörde hemma på min dator eller i mina tankar, eftersom jag nu läser hennes har jag redan gått halvvägs och då kan jag lika gärna slänga upp en själv. Helt frivilligt kanske det inte va, men vad är det egentligen ;)
Egentligen skulle man kanske skriva något om sig själv också, men jag har räknat lite på det där, mina resultat är:
1. Chansen för att någon jag inte känner skulle hitta in på den här bloggen är ungefär 0.312%, per vecka
2. Sannolikheten att de skulle ha hamnat fel och omedelbart märker detta är 99.3%
3. Möjligheten att de sen ändå på något vis hinner mer än ett par rader utan att falla i den djupa dvala som jag själv nu döpt till "blogg-koma" (Fenomenet skapades faktiskt i samma stund som jag skaffade blogg) är ungefär noll, följt av en punkt och 13 nollor med en stackars etta släpande på slutet.
Slutsatsen av detta gedigna forskningsarbete är alltså: Om uppskattningsvis 1 500 000 år när någon jag inte redan känner kommit såhär långt och börjar undra, känn dig fri att fråga.
Mer bloggande följer kanske, men inte nödvändigtvis imorgon. Glöm inte att första inlägget alltid är det sämsta innan ni dömer mig!
Jag saknar Sarah! Så nu ska jag dunka huvudet i väggen tills tillräckligt många hjärnceller har gett upp kampen och jag kan somna!
puss o sånt, ni vet vad jag menar
